Så…
…då är ju frågan, ska man köpa eller inte köpa? :)
Å ena sidan, det är finansiell kris i världen. Kvällstidningarna har svarta rubriker dag efter dag.
Å andra sidan, det har väl historiskt sett aldrig varit fel att äga fastigheter.
Personligen tycker jag att ju snabbare man kommer in på fastighetsmarknaden, desto bättre. Som det ser ut nu betalar vi till typ rymden. Vi får inte tillbaka ett öre för de pengar vi lägger ut på boende. Att äga sitt boende, förlåt, att banken äger mitt boende gör att riskerna ökar dramatiskt. Men, i och med att vi inte får tillbaka ett öre idag så har återkastningschansen teoretiskt sätt möjligheten att bli oändlig.
En annan sak som jag försöker övertala mig själv med är att så länge sthlmarna överlever, överlever jag :) Kan sthlmarna låna 2-3-4 miljoner för sina boenden ska vi banne mig klara av att låna typ 1,5.
Som ni kanske förstår har jag lite ågren över beslutet. Jag känner mig dock totalt övertygad om att det här huset har en enorm potential, så länge det inte döljer sig mögel och fukt här och var förstås (vilket Anticimex förhoppningsvis kan få klarhet i).
Havs- eller älvstomt är det inte att tala om, men priset för det är jag i dagsläget inte ens i närheten av att vilja betala för. Istället får vi njuta av järnvägen där tågen dundrar förbi några gånger per dygn. Exotiskt va? :) Well, just nu är det väl där skon klämmer. Vi ska till huset imorrn och göra ett “vibrationstest”, dvs befinna oss i huset när tåget går förbi. Upplever vi inte 5,6 på Richterskalan är jag nöjd iaf. Tror jag.
Jasi, den som lever får se.